Tillämpningar
Open Search & Language Switcher

Grundyta är ett centralt begrepp inom skogliga mätningar och definieras som tvärsnittsarean av alla träd i brösthöjd per hektar. Grundytan är en tungt vägande variabel vid volymsskattningar på beståndsnivå.

Enheten är m2/ha. Grundytan kan med fördel mätas med diameterklave. Brösthöjdsdiametern mäts på ett antal träd inom en given area. Formeln A= πr 2 ger det enskilda trädets tvärsnittsarea som sedan adderas för en tvärsnittsarea på provytan. Därefter är det lätt att räkna ut grundytan, d.v.s. m2/ha., utifrån provytans storlek.

Ett annat sätt att mäta grundytan är genom att använda en grundytemätare (ofta kallat relaskop eller faktormätare). Denna metod är mindre förfinad även om den matematiska härledningen av metoden är invecklad. Tekniken bygger på vinkelsektorer och urvalssannolikhet. Tillämpningen av grundytemätare innebär att de träd som från en given position fyller ut siktspalten var och ett motsvarar 1 m2/ha. (vid användning av räknefaktor 1).

I dagligt tal avses oftas med grundyta beståndsgrundyta. Beståndsgrundyta i sin tur är alla trädstammars brösthöjdsgrundyta på en viss areal uttryck i m2/ha. Med ett grundytemått och en medelhöjd kan virkesvolymen i ett bestånd räknas ut, och för att göra detta kan du använda en diameterklave för mätning. En geometrisk uträkning ger måttet för grundytan. I praktiken används ofta relaskop eller grundytemätare som t ex ECII-R.

DME, Vertex IV och VL5 har också alla inbyggda funktioner, s.k. BAF (Basal Area Factor) anpassade för grundytemätning. Genom att mäta ett träds avstånd från ytcentrum kan trädets minimumdiameter för att räknas med i ytan beaktas. Ultraljudmetoden är mycket användbar vid sådana tillfällen i allmänhet och för cirkelytetaxering i skog i synnerhet, där växtligheten kan vara tät och svårgenomtränglig för t ex lasermätare eller andra metoder.